katarinas

Dagarna går sakta men säkert framåt..fylls av skräckblandad förtjusning.
Vissa dagar ser jag fram emot det,tänker att det ska bli häftigt andra fylls jag av skräck inför vad som komma skall nästan så jag gråter..
Måste börja fokusera lägga upp en strategi hur jag ska komma igenom detta.

Skulle nog ha behövt få prata av mig hos någon specialist,men det är nog försent nu.
Detta är ju något man skall ta sig igenom,jag har ju gjort det 3 ggr förut och sista gången
gick det dessutom väldigt bra vad jag minns, så jag förstår inte varför jag har sån panik denna
gången..
Kanske för att jag är äldre ?

Slutsvamlat för nu..